Idag var det Vincents tur att gå och räkna tänder. Han vakna och sa att han inte alls tänkte gå dit. Hela morgonen gick åt till att distrahera honom och få honom att acceptera att han skulle till tandläkaren.
Tillslut for vi dit och satte oss i väntrummet. Blir in ropade av en tjej i 30års åldern med en riktig gravidmage. Hon pratar med Vincent och Elvira. Han hoppar glatt upp i stolen och gapar på en gång. Tjejen var så klart inte bered att titta i munnen än utan skulle knappa klart på datorn först. Sen vänder hon sig om och trycker på stols knappen. Vincent flyger upp livrädd, han var ju inte beredd på att stolen skulle röra sig. Men han lugnar sig ganska snabbt och lägger sig ner och gapar duktigt.
"Jätte fina tänder, ååh så fina tänder, vad fint borstat" och så vidare får vi beröm av tjejen.
Sen kommer det, man verkligen ser hur hon laddar, "vad brukar ni dricka,äter han godis, osv". Frågorna. Jag vet inte längre vad jag ska svara på dessa jävla frågor. Eller rättare sagt det spelar ingen roll. För allt går tydligen ut på att hitta något fel som de ska kunna klanka ner på och försöka få det att låta som om man är en hemsk förälder.
Jag har prövat att ljuga och svara det de vill höra, då blev de sura och tyckte inte vi var några roliga patienter längre. De kunde ju inte besservissa oss då.
Idag gick tjejen i taket över att han dricker varm o´boy till frukost. Jag förklarade att det inte dög med bara varm mjölk utan att han vill ha sin halva tesked o´boy pulver i!
Jag kunde inte låta bli att påpeka att han hade ju nyss jätte fina tänder. "Ja, men det kan ju bli värre sen", fick jag till svar. Som tur var kom tandläkaren in precis då och kollade han också i Vincents mun, "Jätte fina tänder, det blir inte bättre än så här" var hans utlåtande.
Vincent fick välja en tandborste, självklart blev det en rosa.
Men allvarligt, tror de som jobbar inom tandvården att man försöker skada sina barn och sig själv med flit? De har ju redan gett mig all information. Jag vet alltså vad som är rätt och fel, men jag tar ju mina egna beslut efter det.
Som när Elvira var pytte bebis. Hon kräktes av smaken av vanligt vatten! Det var skit jobbigt att få i henne vätska under två års tid på grund av det. Vi fick kämpa som tusan för att hitta alternativ som hon kunde få i sig.
När hon var på sitt första tandläkar besök och tandläkaren börjar klanka ner på mig för att jag inte ger henne vatten, då grät jag efteråt. Trots att jag förklara precis som det var så kunde inte den tandläkaren heller sluta besservissa sig mot mig.
Sen finns det ju en 26 år lång historia om mina egna tänder och alla besök hos olika tandläkare. Den tar vi en annan gång.
Vad ska man säga fy faan rent ut sagt. Hur känns inte det för barnen. Vi är jätte nöjda med vår tandläkare. Visst de har ställt de där frågorna och gett oss information men de har gjort det på ett bra sätt och de svarar nästan själva på frågorna. Som sist när vi var där med Agnes. De ser ju att hon har två äldre syskon så då säger de med ett leende att det är väll inte så lätt att undanhålla godis och det är ju inget farligt bara man inte äter det jämt. De förbereder barnet innan och de höjer och sänker inte stolen utan att fråga först. Med Julia visade de stolen hur den funka innan någon satt i den och sen när jag satt i den. Jag har själv tandläkarrädsla fast jag alltid haft bra tandläkare. Byta?
SvaraRaderaMin systerdotter fick saftsoppa och nyponsoppa i sin flaska när hon var under året för hon vägrade äta smörgås, välling, gröt efter att ha provat allt så var detta det enda som funka till frukost och kvällsmat. Hon somnade med flaskan i munnen många gånger och då gick det ju inte att borsta tänderna. Kak- och godismonster var hon också och åt det mer än på lördagar. I dag är hon 19 år och aldrig haft ett enda hål, sug på den du elaka tandläkare hihi.