Midsommarafton

Vi har spenderat midsommarafton precis som vanligt. Jag missbedömde tiden totalt på förmiddagen. Stod och lockade mitt och Elviras hår när Johan ropade att om en kvart ska vi vara i stugan! Ingen var klädd och inte en enda blomma var plockad. Men vi blev bara 30 min sena i slut änden. Resten av dagen förflöt lugnt och med mycket mat. En lyckad midsommarafton :)


Mindre lyckad var morgonen i tisdags. Vincent ville var duktig och plocka undan de nya grillbesticken i kartongen. Jag sa nej  och låt bli minst 8ggr. Sen hör jag hur allt går fel. Han tar i för att få den ena kniven på plats och slinter. Han kör kniven rakt igenom kartongen och in i sin andra hand.
"Blod mamma blood!" Panik! Var är han skadad och hur illa är det? Konstaterar tillslut att han skurit av simmhuden mellan lill och ringfingret. Det ser ut som om lillfingret är löst men det är som tur är bara huden som är skadad. Han slutar blöda ganska snart och jag tejpar ihop fingrarna så att såret inte ska glipa. Så nu gör vi rent och tejpar nytt varje kväll, det ser redan riktigt ok ut. Han är så duktig, håller handen helt still fast det gör ont. Han är otroligt smärt tålig, både på ont och gott.
Det finns nog inget värre än att se sina barn skadade. Man blir nästan lite knäpp och tycker att något så fantastiskt och underbart inte kan få bli skadat eller trasigt. Jag får overklighetskänslor när jag lägger om hans sår, jag kan inte tro att det är min sons perfekta hand som har ett stort jack i sig.
Jag kan ju bara hoppas att han har gått den "hårda vägen" tillräckligt nu när det gäller knivar.

Roligare. Elvira har lärt sig cykla utan stödhjul för ca en månad sen. Hon är jätte duktig och tycker det är super kul att cykla, vart vi än ska. Hon borde ha lärt sig redan förra sommaren, balansen hade hon då men var rädd för cykeln. Är man rädd går det ju såklart inte.
När vi skruvade av stödhjulen nu så fixade hon det på andra försöket. Vincent ville att vi skulle ta bort hans stödhjul också men jag ville att Elvira skulle få den uppmärksamheten först.
Härom dagen så var Elvira och Johan ute på en runda, hon cykla han joggade. Då passade Vincent och jag på att skruva bort stödhjulen. Jag höll i och startade upp honom sen cyklade han hela cykelbanan helt själv! Men han vet inte om det själv än, han får panik om jag säger att jag släpper honom, jag måste springa bakom och låtsas hålla i.
Så båda mina barn kan cykla utan stödhjul men bara en vet om det.