Babytröja

Jag satt länge och letade efter något att göra av det här fantastiska garnet. 100% merino ull handfärgat i brunt, vinrött, lila,turkost och limegrönt. Lagom tjockt för att kunna sticka i stort sett  vad som helst, men kruxet var att jag bara fick tag på en härva. Visst hade jag kunnat komplettera med nått annat garn men det kändes inte riktigt rätt. Därför blev det ett långt sökande efter ett plagg som skulle ta precis hela härvan och självklart vara användbart och göra garnet rättvisa.
Jag fascineras av modeller som har det där lilla extra, den här föll mig direkt i smaken. Den är stickad på en lång rundsticka uppifrån och ner, det finns inte en enda söm! Ärmarna är stickade på samma rundsticka med en teknik som kallas "magic loop", det gör att man kan sticka rundlar med mindre omkrets än rundstickan. Så smart!
Det blir nog till att packa ner denna lilla skönhet i bb-väskan, istället för fleece-koftan som ligger där nu. Det ska ju börjas i tid, jag tänker självklart fostra ytterligare en fiber-snobb.

Harry Potter vs. Frissan

Ungarnas favorit just nu är Harry Potter. Vi ser på filmerna, övar trollformler, kvastflygning, mm. Allt som händer kan kopplas till nåt med Potters värld.
Därför kom kopplingen på en gång när jag gnällde över mitt långa risiga hår. "Mamma, du ser ju ut som Hermoine!"

Jätte kul att se ut som en 11årig häxa. Gissa om jag var snabb att ringa min frisör och boka tid.
En ansenlig mängd hår senare ser jag numera ut så här:

 

Lite mer lik den 27åriga häxa jag är.

Sparkar

Den här graviditeten är helt annorlunda mot de andra två. Jag började känna bebisen röra sig därinne redan i vecka 16, jämfört med v 22 och 20 med de andra. Sen dess har han varit hel vild därinne, slagit volter och sparkat så magen gått i vågor.
Foglossning har jag haft mer eller mindre under alla graviditeterna. Med Elvira var det bara lite jobbigt att gå längre sträckor. Med Vincent var jag strandsatt hemma i 6 månader.
Den här gången smög värken igång i v 20 och under de följande 12 veckorna stegrade den sig tills jag inte kunde lämna huset. Jul och nyårshelgerna var riktigt jobbiga.
Jag trotsade smärtan och gav mig ut och hälsade på en kompis vid trettondagen, det straffade sig med att jag hade 24timmar med en smärta jag aldrig varit med om förut.  Jag misströstade verkligen då och förstod inte hur jag ens skulle klara en enda vecka till.
Men smärtan klingade av och efter ytterligare en natt mådde jag riktigt bra. Allt eftersom timmarna gick började jag inse att något hände, jag mådde bara bättre och bättre men bebisen låg bara mer stilla. En otäck känsla av igenkänning smög sig på, så här var det dagarna innan de andra föddes.
Vi åkte in på en extra kontroll (precis som vi gjort med de andra två), allt ser bara fint ut. Bebisen har sjunkit djupt ner och lagt sig tillrätta, sammandragningar har jag ofta men än så länge så får han stanna kvar på insidan. Efter 34 fulla veckor så gör man inget för att stoppa förlossningen om den startar, dit är det nu bara en vecka. Det har hela tiden varit mitt riktmärke, efter januari får bebisen komma när som helst.

Nytt år...

...nya möjligheter.
Kanske att jag kan lära mig att skriva mer än ett inlägg i halvåret under 2012. Det har ju såklart sin naturliga förklaring att jag inte uppdaterat bloggen på så länge. Viljan att dela med mig av mitt liv har helt enkelt inte funnits.
Jag har valt att leva i min egen lilla bubbla och bara haft kontakt med de få personer som jag själv valt. Närmast kontakt har jag med den lilla person som växer i min mage. När han började växa där inne i somras började jag ännu mer kritiskt än förut att se över min och min familjs tillvaro. Jag anser att man alltid har ett val  oavsett vad det gäller och att det även är ett aktivt val att inte välja aktivt. Med det som grundinställning så har jag haft en hel del att fundera över och att välja. Förhoppningsvis kommer jag se tillbaka på den här tiden och känna att jag försökte så gott jag kunde.

Nu önskar jag er alla ett gott nytt år och visdomen att välja rätt.