Sparkar

Den här graviditeten är helt annorlunda mot de andra två. Jag började känna bebisen röra sig därinne redan i vecka 16, jämfört med v 22 och 20 med de andra. Sen dess har han varit hel vild därinne, slagit volter och sparkat så magen gått i vågor.
Foglossning har jag haft mer eller mindre under alla graviditeterna. Med Elvira var det bara lite jobbigt att gå längre sträckor. Med Vincent var jag strandsatt hemma i 6 månader.
Den här gången smög värken igång i v 20 och under de följande 12 veckorna stegrade den sig tills jag inte kunde lämna huset. Jul och nyårshelgerna var riktigt jobbiga.
Jag trotsade smärtan och gav mig ut och hälsade på en kompis vid trettondagen, det straffade sig med att jag hade 24timmar med en smärta jag aldrig varit med om förut.  Jag misströstade verkligen då och förstod inte hur jag ens skulle klara en enda vecka till.
Men smärtan klingade av och efter ytterligare en natt mådde jag riktigt bra. Allt eftersom timmarna gick började jag inse att något hände, jag mådde bara bättre och bättre men bebisen låg bara mer stilla. En otäck känsla av igenkänning smög sig på, så här var det dagarna innan de andra föddes.
Vi åkte in på en extra kontroll (precis som vi gjort med de andra två), allt ser bara fint ut. Bebisen har sjunkit djupt ner och lagt sig tillrätta, sammandragningar har jag ofta men än så länge så får han stanna kvar på insidan. Efter 34 fulla veckor så gör man inget för att stoppa förlossningen om den startar, dit är det nu bara en vecka. Det har hela tiden varit mitt riktmärke, efter januari får bebisen komma när som helst.