Elvira säger då att hon har ont i örat. Hon får alvedon och nässpray. Piggnar såklart till på det och leker en stund men somnar framför tvn. När hon vaknar skriker hon rakt ut av smärta. Jag som har problem med mina öron vet ju precis vad hon går igenom. Jag lider så med henne.
Efter att ha väntat i 20 min i telefonkö till sjukvårdsrådgivningen får jag äntligen prata med en sköterska. Men hon ville inte ge oss någon tid till läkare. Så nu väntar vi på att det värker hål och det blir morgon så vi kan försöka få en läkartid igen. Det är bara att underlätta på alla sätt jag kan och bereda sig på en natt from hell.
Jag känner min dotter och jag skulle aldrig söka hjälp om jag inte behövde den. Men det verkar vara min lott just nu, om jag ber om hjälp så får jag det inte, annars går det bra.
Fan också.


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Glöm inte att lägga till mig på Bloglovin'