I helgen har vi verkligen försökt att tagit det lugnt. Det har ju varit lite mycket de senaste helgerna, så nu ville vi få ett lite lugnare tempo. Mest för barnens skull, de har varit lite känsliga och stingsliga.
Men en lugn helg i min värld innebär tydligen att vi hunnit med en hel del... Vi starta lördagen med stor rengöring av hela familjen. Så packade vi in oss i bilen för en tur till Marieberg. Present skulle köpas. Dessutom hade jag och barnen kommit överens om att Vincent skulle få välja en ny docka. Elvira har lagt beslag på den lilla mjuka docka som egentligen är Vincents.
Vincent och jag stod länge och tittade på alla dockorna, tillslut pekade han på en liten pojkdocka med lika bruna ögon som hans. Den kostade en del mer än vad jag hade tänkt men nu fick han ju välja själv. Vincent bar själv dockkartongen till kassan och tryckte på "grönaknappen" så att den blev betald. Sen konkade han den stora kartongen själv hela vägen till bilen.
Vi åkte iväg till tjejera för att fira deras mamma och äta lite lunch. När vi har parkerat så ska ju såklart Vincent ta med sig sin nya docka in, men det fick han inte för Johan. Han blev så besviken. Jag vill ju inte dra ner Johans auktoritet så jag stod inte på mig. Dockan fick vänta i bilen.
När vi hade ätit och ungarna lekte som bäst blir Vincent helt hysterisk, inte arg utan uppspelt hysterisk. Han tacklar omkull en av tjejera och och biter henne i bröstet. Helt oförklarligt.
Jag har aldrig skämmts så mycket för honom. Jag blev alldeles skakig. Sen var han dämpad och satt mest i mitt knä tills vi åkte hem.
Väl hemma fick han äntligen öppna sin docka. Sen dess har dockan varit med honom. Han är så lycklig över den.
så suktig han var som bar den själv..:) och jag förstår han att han inte skulle ha med den in. men jag förstår er med bra gjort bea som stod på dig.
SvaraRaderajag blev lite chockad när jag lästa att han blivit hysterisk. snälla lilla goa vincent.
det verkar ju som att han ångrade sig med tanke på att han satt hos dig sen.