Det blir aldrig som man tänkt sig! Jag vet det och jag brukar vara beredd på det. Men nu känner jag mig grundlurad.
Börjar resan kl 09 på lördags morgonen. Vid midnatt är vi äntligen framme på hotellhuset (Elvira har bestämt att det heter så). Flygandet gick helt ok, inga konstigheter. Men det tog tid.
Hela söndagen såsar vi omkring och gör iordning allt för den kommande veckan. Kollar restaurangerna och vilken pool som är varmast och annat "viktigt" :).
På natten kräks Vincent flera ggr. Jag bestämmer mig för att det inte är maginfluensa. Att han hostar slem och kräks av det. På måndagsmorgonen mår han bra. Vi hänger vid poolen och äter buffé på kvällen.
Natten till tisdagen kräks båda barnen ikapp. Men jag fattar ändå inte, tror att de bara hostar slem.
Tisdagar är marknadsdag i Arguineguine. Mamma får promenera dit själv medans jag hjälper Elvira som fortsätter kräkas hela förmiddagen. Vincent är lite hängig och febervarm.
När mamma kom tillbaka vid tre tiden så får jag krypa till korset. Det är visst magsjuka och nu mår jag illa också. Min kväll spenderades på badrumsgolvet. Senare under natten blir mamma dålig hon också.
Onsdagen låg vi alla fyra och försökte återhämta oss.
Torsdagen fick jag feber. Barnen är relativt pigga och glada så det börjar bli lite trassligt att underhålla dem. Som tur är har vi så bra boende att det finns både DVD, Disney Channel och svenska 4an. Underskatta aldrig TVn som den gudagåva den är.
Fredagen bestämmer vi oss för att låtsas vara friska och lägger oss på stranden. Barnen är i sjunde himlen. Var sin tom enliters flaska och de lekte i nästan 4tim!
På kvällen äter vi på en kinarestaurang som har världens bästa citronkyckling. Efter det var det till att gå hem och packa. Vi skulle checka ut vid midnatt så det var ingen idé att lägga sig. Barnen slumra i soffan nån timme.
Flyget hem blev lite mer utmanande. För att komma på första planet fick vi visa pass och boardingkort 4ggr på olika kontroller. Vincent och jag somna nästa så fort vi var i luften och vaknade av "Var god spänn fast säkerhetsbältena för landning" (fast på spanska så klart). Men då hör jag bara på ena örat. Virus eller bara lock, inte en aning.
När vi går in på Madrids gigantiska flygplats blir vi runt slussade och dirigerade i 1 timme och 15min innan vi kommer till gaterna med avgående. Hur många passkontroller och säkerhetskontroller vi gick igenom vet jag inte, tappade räkningen efter 5! Helt sanslöst.
En parantes. Det är tydligen bara i Sverige det finns kösystem. I Spanien gäller först till kvarn oavsett om det innebär att knuffa Elvira ner för rulltrappan eller trampa ner Vincent och köra av hälsenorna på mig.
Vi hinner lagom äta lite på McDonalds innan vi ska promenera 10min till gaten (det står på skyltarna hur lång tid det tar att gå). Hinner inte titta i en enda butik :( Inte ett enda inköp.
Till slut så landar vi på Arlanda och kan sätta oss i bilen hem. I snigel fart tar vi oss mot Örebro. Vid kl 18 kan jag äntligen lägga mig i min egen soffa.
Ungefär så har de senaste dygnen sett ut för mig :)